And may it never happen again.

Gör inge vidare stort inlägg just nu. Sitter och tittar på filmen World Trade Center på 4an. Inga ord som vårat fattiga lilla ynkla människospråk kan tala kan ens beskriva hur hemskt, förfärligt, ohyggligt, fruktansvärt, förskräckligt, ruskigt, läskigt, läbbigt, otäckt, gräsligt det var. Man känner sig så liten och obetydlig. Så värdelös och äcklig. Jag hatar människor. Människor har byggt upp hus, tåg, enorma byggnader, gator, väggar... allt.
Endå förstör vi allt vi byggt upp. Varför har vi människor födds så elaka, idiotiska?

Jag orkar inte skriva mer. Denna film berör som satan. Att vi har gjort allt detta... Det var ditt fel, det var mitt fel. Det var vårat fel. Vårat ansvar över de ynka människor vi är. Men här är vi iallafall, levande.


May it…


…always remind us of lives lost.
…challenge us to embrace our souls.
…always remind us of our neighbours.
…lead us to love.
…allow us to find the strength.
…lead us to restraint
…become a gift from those who died.
…help us to recognize oppression.
…become a gift to those born tomorrow.
…teach us to listen.
…serve as a catalyst for compassion.
…teach us to grow;
And may it never happen again.
-- Jean-Michel Picher - 09/12/01

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0